fredag 23 mars 2018

Utgivna böcker - Ritsmíð

Safnrit - Antologier

1987/88 - Ren essens. Skapande Svenska, Luleå.

1993 - Grupp 93. Gedins förlag.
1994 - Min stad Ord & Visor  förlag.

1996 - Störstorden. Ord & Visor förlag.

1998 - Elva poeter. Norstedts.

2000 - Aprilsnö/Shigatsu no yuki. 
Podium förlag/Honco on demand. 

2003 - Röster i Västerbotten. En bok för alla.

2004 - Orden brinner i hjärnan. En bok för alla.                                                      


Ljóð - Diktsamlingar

1994 - Under träden pågår samtal. Norstedts.

1995 - Öarna ankrar sina farkoster. Norstedts.

2000 - Den atlantiska snön, Norstedts.
2008 - Vandrar mellan dygnen. Black Island Books.

2011 -       Serifos kust. Black Island Books

2013 - Vattnet ser det som inte finns men varit:
fälthandbok för pilgrimer.
Black Island Books. 

2017 -       Det blå vistet. Black Island Books.                 


Leiklist - Dramatik

2001 - Samla drivved och tända eldar. 
Reading, Västerbottensteatern, Skellefteå.


Fjölfræðirit - Fackbok

1989 - Boken om Kalix, del 4 Nederkalix kyrka, Norrbottens Museum (medarb).


Prósi - Prosa

2004 - Gån – vandringar i Muddus och andra nordliga skogar,      
Black Island Books. Kortprosa.

2015 - Morkullans land: roman. Black Island Books. 


þýðingar - Översättningar

1999 - Svenska och franska poeter 
                 Roger Melin, Ingela Strandberg, Staffan Söderblom).   
Propos de Campagne, Revue d´art et de poésie, N°9 été 1999. L´arbre.
Översättning: Virginie Büschel.

2000 - Aprilsnö/Shigatsu no yuki. Svensk-japansk 
haikuantologi. Podium förlag/Honco on demand.


onsdag 27 december 2017

Dikter från diktsamlingen Det blå vistet

1

Du tycker om fähus, skrindor, ladugårdar
och landsbygd. Jag erbjuder mötesplatser
och ett kontaktnät utöver det som familj,
arbete, investeringar och företag kan erbjuda.
Lusten att återvinna
ökar med stigande ålder.
Sådan hänsyn är en
levande relation,
landets insamlingskärl ber för vår
överkonsumtion.
I mitt hjärta allt mindre av tvivel,
jag överdriver men håller ändå händerna
på ett sätt som öppnar upp bröstkorgen.
Möten vid containrar med papper, kartong,
plast och plåt fyller en viktig social funktion.
Att själv bo i en holk är det bästa skyddet mot boplundrare.
Fortsätter jag så här riskerar jag att hamna på falkens meny.
Handlar det om tillgången på föda? Tornfalken behöver
rikligt med gnagare. Utöka sedan permanenta
gräsmarker och vall ute på slätterna.
Anlägg breda skyddszoner
längs vattendrag och diken.
Ställ sedan direkta frågor och tala inte
över huvudet på mig.
Flera världsbilder behövs för att
världsbilder ska kunna smälta samman.
Ingen läsning är för liten.
Din läsning vänder
bort ansiktet.
Förra sekelskiftet finns inte kvar,
kan vi vara överens om det?
Det finns ett särskilt uppvärmt stråk
i staden där man träffas för att uppspåra
alternativ till den livsform som blivit vår.
Vissa dagar är hela stadens sociala nätverk där.
Mångfald och acceptans hyllas. Stadens kulturliv växer.
Har jag någon sorts förnuftskris?
Ja, jag är fragmentarisk och ryckt ur mitt sammanhang,
öser dessutom för mycket vatten på kapitalismens kvarnhjul.
Är du säker på att du inte har ett andligt kaos i tankarna?
Fastna för guds skull inte i primitiva instinkter
och tankegångar
där makten och våldet tränger
undan humaniteten.

2

Kan vi tala om Gud eller Buddha?
Jag kan tala om Konfucius. Men, bara om hans första levnadsår.
Vet du vad som kännetecknar
den österländska kulturen
och att män och kvinnor lever
som de lär?
Tänk på att du inte talar med för mörk röst
om du vill behålla ditt jobb.
Jag har läst rapporten som fastslår det. Och sedan ljuger du.
Som en häst travar. Jag känner igen sådana som du.
Du vill inte att fler skapande individer
i befolkningen ska träda fram.
Du har glömt kollektivet och vad för slags styrka det har.
Jag å min sida vill bara växa och locka till mig kreativa och
kunskapsintensiva människor.
Du talar som en ruin
och vill inte dela på
intäkterna.
Verbal kommunikation är
ofta grov och överskattad,
för en gångs skull är det inte mycket
som skiljer våra uppfattningar åt.
Du har ett stort kunskapsbehov.
Du lever och tar flera steg tillbaka
för att måna om stadens
invånare.
Döljer du något för mig?
Håller du undan ett omfattande lågtryck?
Du vet att jag alltid är ärlig. Dimma. Dålig sikt.
Är det så du vill ha det? Vi behöver inte mer av förstörelse,
hat och offermentalitet.
Jag har gått över
till det som behöver
omläsningar
för att förstås.
Hur mycket ont finns det i världen?
Du glider undan och tar dig för med något nyttigt.
Häller upp gryn i en skål. Städar en garderob.
Blir det bättre av att stöpas
i samma form?
Sådana som du
koncentrerar sig på sina viktigaste


konkurrensfördelar och lägger beslag
på ett större utbud.

tisdag 12 januari 2016

Recension, Morkullans land, Norrbottenskuriren.

LITTERATUR Roger Melin har mest publicerat diktsamlingar tidigare.
Han har fått etiketten ”naturlyriker”, vars dikter hämtat motiv och stoff från nordliga skogar och fjäll.
Men han är ingen gullig naturromantiker som skriver om vackra solnedgångar. Han undersöker mycket sakligt och noggrant både vad som finns i naturen och i människan och han ger uttryck för sina upptäckter med ett personligt utmejslat språk.
När Melin nu i höst ger ut en vacker liten prosabok med titeln Morkullans land, kan läsaren glädja sig åt detta välljudande och välansade språk. Varje mening verkar noggrant avlyssnad, stilen är klassiskt enkel och ren, inga överflödiga ord, inga syntaktiska utsvävningar.
Handlingen utspelar sig någonstans i övre Norrlands inland. Malm finns i bergen och ett gruvsamhälle har växt fram och gått under. Man skulle kunna misstänka att Kaunisvaara-gruvan stått modell:
Ett enda spadtag förändrade landskapet och människorna för alltid och det togs emot med öppen famn och var en sann gåva…
vinstutveckling var att vänta och ordet nederlag fanns inte på kartan”.
Men det här är ingen realistisk nyckelroman, snarare en ond och mångbottnad saga, där tid och rum och personer inte har direkta motsvarigheter i verkligheten.
Bolaget lurar till sig skog och mark av kvinnan Morkulla och av andra infödingar, det stora ändamålet helgar medlen. Disponenten och överingenjören far omkring som kungar i sin bil. De är liksom övriga tjänstemän sörlänningar och uppträder som kolonisatörer, betraktande folket i ”lapphelvetet” som ”harmlösa och tystlåtna”.
Arbetarkollektivet skildras inte heller särskilt positivt. Karlarna har machoideal, de tycker att säkerhetsföreskrifter är kärringaktiga och de mobbar nybörjare.
Disponenten och överingenjören utövar makt på alla sätt, genom sina kläder, sin verbala förmåga och sin kunskap. Morkullas religiösa språkbruk kontrasterar mot det kyliga ”vetenskapliga” språk som bolagsledningen använder. Arbetarna sliter för brödfödan medan överingenjören genom arbetet vill förverkliga idéer.
Några av bokens korta kapitel skildrar mycket brutala händelser som misshandel, våldtäkt och mord. Övergrepp sker både mot natur och människor.
Läsaren lämnas ofta i ovisshet, om vad som verkligen ”händer”. Olika scenerier målas upp som en sorts fristående expressionistiska modeller i denna dystopi om industrialiseringens följder för en liten ort. Men gruvbrytningen är en parentes. När bolaget lagt ned finns de hemlighetsfulla skogarna och bergen kvar, och de övergivna gruvgångarna lever sitt eget liv.

Naturpoeten Photography Roger Melin

Naturpoeten visar fotografier -  landskap, resor, street, abstracts Välkommen! https://rogermelinnaturpoeten.smugmug.com ...